Välkommen till Åforsteatern

Åfors Teaterprojekt ”I skenet från en glasugn”

"I skenet från en glasugn"

Idén till projektet föddes vid ett lunchbord under ett representatskapsårsmöte med Industrifacket avdelning sju i Kalmar län. Susanne Gustavsson, fackligt aktiv i Åfors fackklubb, var arg och frustrerad över att Åfors Glasbruk tillsammans med de andra bruken i Orrefors-Kosta/Boda var till salu ännu en gång. Just då hade ingen ny köpare visat sig intresserad. Ingen ville äga de anrika glasbru­ken. Ingen vågade satsa på glasindustrin. Glasbruken med all personal var i gungning. Susannes bordsgranne Roland Jansson, känd Göteborgsprofil med många skåde­spelarår och skrivna manus i bagaget sa: Detta kan man göra teater av.

Så var bollen i rullning. Det bestämdes att Roland Jansson skulle komma till Åfors för att vidareutveckla teatertanken. Innan han hann komma såldes glasbruket vidare till de svenska ägarna ”New wave group” och oron på glasbruket hade tonats ner.

Intresset var inte speciellt stort hos övriga fackmed­lemmar och Susanne Gustavsson började tvivla på hela idén. Men så mötte hon Jensy Elvung, glasarbetarbarn och teaterentusiast utanför glasbruket. Hon var genast med på noterna: Härligt, detta har jag drömt om! Jag vill vara med.

Det blev ett möte i Jensys kök på Holmarna, där Ro­land Jansson, Susanne Gustavsson och Jensy Elvung var med. Sen satte vi igång.

Projektledninggrupp bildas.

Vi bildade en grupp (senare projektledningsgrupp) be­stående av 15 personer som träffades 6 gånger. Grup­pen innehöll yrkesverksamma glasarbetare, pensionärer, svensk- och utlandsfödda, kvinnor och män. Alla hade de minnen och erfarenheter från Åfors samhälle och Åfors Glasbruk. Vi bjöd också in andra personer som berättade sin historia, en av dem var en av våra konstnärer, Bertil Vallien.

Under dessa träffar diskuterades det och berättades många historier om vad som hade hänt i Åfors och på Åfors Glasbruk genom tiderna. Vi diskuterade också hur vi ville att framtiden skulle se ut och vi gjorde också klart för oss vad vi ville med pjäsen och projektet. Allt skrevs ner.

Allt nedskrivet material, tillsammans med tidningsur­klipp, en video( där äldre glasarbetare pratar om gamla tider) och boken ”I skenet från en glasugn”-(arbetarnas

egen historia), som skrevs av en ”Gräv där du står-studie­cirkel” i ABF:s och Fabriksarbetarförbundets regi 1978, skickades till Roland Jansson.

Manusarbete och finansiering.

Roland Jansson satte genast igång att skriva och det blev många telefonsamtal då han läste upp delar av manuset för Susanne och Jensy. Det växte fram till ett collage där Åfors historia varvades med saker som hände i Sverige och i världen runt omkring.

Under tiden Roland skrev, sökte vi pengar till vårt pro­jekt. Dessutom hade vi stormöten, för att berätta om pro­jektet som var på gång. Samtidigt ”raggade” vi folk till projektet. Vårt mål var att få med så många som möjligt från glasbruket och ifrån Åfors-Eriksmåla med omnejd.

När vi fått beslutet om pengar från Kulturrådet (Kultur i arbetslivet), blev det tårta. Susanne jagade ytterligare pengar. Hon pre­senterade teateridén för de fackliga organisationerna och fick god respons. Det gav resultat i ytterligare bidrag. Så hade vi fått ihop våra 440 000 kronor som vi behövde, för att gå i land med projektet.

Bokprojekt.

Samtidigt som vi drog igång med teaterprojektet kom vi på att vi skulle kunna ge ut boken ”I skenet från en glas­ugn” i nyutgåva med ny layout och med en fortsättning som berättade vad som hände efter boken skrevs fram till nu. Så det blev ett sidoprojekt med egen ekonomi. Det var en grupp på sju personer som hjälptes åt att få fram material till en ny bok. Åsa Brozén åtog sig att fixa lay­outen och Björn Boode skrev många nya personporträtt. Vi andra bidrog med andra berättelser och med kort.

Algutsboda Hembygdsförening och Åkessons tryckeri sponsrade detta, så att nytrycket blev möjligt.

Arbetsgrupper bildas.

Med posten kom ett tjockt och innehållsrikt brev. Det var manuset. Vi i projektgruppen läste igenom och föränd­rade och strök en del för att göra det till vår berättelse. Ändringarna presenterades för Roland Jansson som sam­tyckte till det mesta.

Vi hade stormöte den 24 januari för att läsa manus till­sammans med Roland Jansson. Alla som ville vara med fick komma. Den kvällen var vi ca 35 personer.

Olika grupper bildades. Alla intresserade kunde anmäla sig till allt från kaffekokning till scenarbetare. Intresset växte ytterligare för projektet och till slut var vi 51 perso­ner som brann för att berätta vår historia.

En regissör anlitas.

Vi ordnade med Roland Janssons hjälp en regissör till pjä­sen. Efter lite strul fick vi napp vid tredje försöket. Det blev Dan Nerenius som åtog sig uppdraget att lotsa oss oerfarna amatörer, från manusläsning till premiär.

Tisdagen efter påsk var Dan Nerenius och Roland Jans­son på plats i Åfors Folkets Hus. Vi blev presenterade för vår blivande regissör och det började kännas som att nu skulle det verkligen bli något av våra teaterdrömmar Storverk utfördes i köket så att alla projektets medlemmar skulle få mat och fika. Efter mötet med manusläsning tog vi en lång paus fram till september. Under ”pausen” arbetade Susanne och Jensy med förbe­redelser på olika sätt.

Arbetsgrupperna börjar arbeta.

Bland annat kontaktade vi Länsteatern Blekinge-Krono­berg och fick på så sätt kontakt med Agneta Forssell som hade en helgsminkkurs med alla intresserade.

Scenografigruppen började arbeta med att bygga skär­mar och en glasugn. En hel del rekvisita skaffade vi och musikgruppen började sina repetitioner.

Vi såg till att kaffe och matgruppen kunde vara på plats under repetitionstiden

Marknadsföringsgruppen lade sig i startgroparna och Åsa började att fundera på hur affischen skulle se ut.

Startskott för repetitioner.

Äntligen gick startskottet för hela produktionen den 24 september 2006. Vi var alla förväntansfulla och nyfikna på hur det hela skulle gå till och vad det skulle bli av det hela. Ingen visste vad vi hade framför oss…

Men sen tillbringade vi all ledig tid, fram till premiären i Åfors Folkets Hus. Vi repeterade trettio timmar i veck­an. Vägen till målet var lång. Men vi hade så roligt hela tiden. Direkt ifrån jobbet till Folkets Hus. En halvtimmes fika sen var vi laddade. All trötthet som man kände när man for från jobbet var som bortblåst. Skratten ekade i lokalen, svetten lackade och memoreringen och koncen­trationen var total.

Fredagskvällar var vi lediga. Då gjorde vi allt som vi inte hunnit där hemma under veckan.

Klockan 10.00 lördag och söndag morgon var vi på plats igen för att repetera fram till 16.00.

Men allt arbete gav resultat. Vi var beredda och säkra i våra roller inför slutmålet. Premiären hölls den 11 no­vember 2006.